Igår kom älsklingen hem, vilket betydde lite mys och att jag inte kunde somna förrän klockan 23.
Detta resulterade då i en smärre katastrof i morse -jag var helt knäckt när klockan ringde vid 05.00. Men det var bara att masa sig upp! Har inte haft öppningen på jätte länge eftersom, jag först var sjukskriven, älsklingen borta och man får lämna barnen tidigast klockan 06.30, vilket inte funkar om jag har öppning! Jag har alltså inte klivit upp så tidigt på LÄNGE!
Ja ja, sminket på, kläderna vikta och frukosten preppad till älsklingen så han ska få en lugn start med ungarna.
Går ut till bilen och DEN STARTAR INTE! Detta är tredje gången den inte startar och jag vet hur min älskling kommer låta när ja kommer in och ber honom starta upp den.
Ja mycket riktigt -"j-la bil"..
Jag kom iväg efter 20 min, börjar få rutin på detta nu... Försenad! Varje minut är dyrbar på morgonen.
Kommer till jobbet och allt är bara kaos, ni vet som typ när man försover sig och hela dagen blir fel! En sådan dag hade jag.
Inte nog med det, så börjar den andra sidan av nacken att knasa, blir stel och jävlig! Jävla skit nacke! Inte nog med det, började jag känna av foglossningen igen, va f-n det nu ska va bra för! Ja, ja. Tur att jag har snälla arbetskamrater, för denna dag vill jag helst bara glömma! Väl på väg hem, går jag ut till bilen och den jävla bilen startar inte!
Där och då, funderade jag på om jag skulle tända på, och ta självrisken men kom på att det inte var en bra idé eftersom jag har öppning hela veckan! Blir så j-la jobbigt och inte har någon bil då! Fick igång den med startkablar. Men att ta sig in i en elbil utan ström, är inte enkel! Krypa från förarsätet, ta bort en massa grejor i backluckan, för att komma åt spärren, för att sedan förhoppningsvis kunna öppna backluckan! Ser ni någon som kravlar genom en Prius, så vet ni nu varför!
Kommer hem till en spänning så stor att man skära den med kniv. Ungarna har varit vakna, sedan jag åkt och varit skrikiga på pappa. Han var alltså helt slut! Hans arbetsdag hade inte ens börjat... Själv ville jag bara gå och duscha eftersom jag har ryggvärken från helvetet, och kommer med ens på varför jag är så himla konstig i huvudet och inte alls med -ägglossning! Det måste verkligen ha varit Eva som sett till att vi straffas på detta sätt. För detta är inte roligt! Varje månad står jag där och fattar INTE vad som händer, så slår det mig efter ett tag -ja, ja just ja!
Men hur kan man månad efter månad glömma bort denna känsla?
Är det som, med förlossning? För att man ska orka genomlida en till, glömmer man...
Nä idag blir det väldigt tidigt, är så trött att ja skulle kunna somna sittandes, men ja måste först ta lite piller, smörja lite och värma riskudden, så att det förhoppningsvis blir bättre i nacken!
Inser lite snabbt att jag skulle kunna uppfattas som troende på min text. F-n, j-lar, Eva.. Vill bara försäkra att så är inte fallet! Trots ägglossning ;)
Ta hand om varandra!