Hann även med hans morgonbestyr med blodsockertagning och insulinintag innan jag behövde väcka minstingen.
Detta är också väldigt skönt då minstingen inte har tålamod att vänta på frukost och blir otroligt grinig om vi ska sticka och fixa med storebror innan han får sin gröt! Låter som en fantastisk morgon, eller hur!?
FEEL!!! För nu kom trotsen!
-"varför får jag stekt ägg?"
-"för att du alltid vill ha stekt ägg", svarar jag pedagogiskt, och tillägger snabbt, "du kan få kokt ägg imorgon!"
-"jag vill ha kokt ägg"
Och så fortsatte det...
Jag erbjöd mig sedan att han kunde få mitt kokta ägg och jag kunde ta hans stekta, nä då skulle han han stekt ägg.
Ha ha, så här i efterhand kan man ju garva åt det. Men när man sitter där, är det svårt...
Vi lyckades ta oss iväg, påklädda, nästan glada allihopa. Snabbt in på dagis och snabbt upp till jobbet. Där var det lugnt och stilla. Fick mig många glada skratt idag! Trivs som fisken i vattnet och har svårt att slita mig. Men barnen skulle hämtas, så det var bara att pallra sig iväg!
Väl på dagis vill inte den store åka hem, så påklädningen tog extra lång tid idag.
DÅ inträffar min största skräck för tillfället -en unge lägger en kaskadkräka. MAGSJUKA!
Hade det bara varit magsjukan hade det varit oki, men för den store kan det resultera i värre saker än så.
Ja, jag kanske är överbeskyddande men fy vad jag inte vill ha hem den sjukan nu! Så nu får jag lugnt stanna hemma imorgon, med förhoppningsvis friska barn!
Va hemma förra veckan med nackspärr, så mina stackars arbetskamrater får återigen täcka upp mina pass.
F-N!!! Jag som varit så stolt över att jag och älsklingen har fått till ett schema, där ingen av oss ska behöva vabba, utan vi kan gå om varandra. Men, men. Han är på ett gästspel denna veckan, så det är därför jag stannar hemma.
Ja nu sitter jag här i min bitterhet och samtidigt har jag hjärtat i halsgropen för att vi fått hem sjukan. Laddat frysen med glass och kylen med cola så att han kan få i sig lite socker om det nu inträffar! Kanske ska nalla lite själv ;)
Ska försöka förklara lite om diabetes typ 1, så ni förstår lite bättre när jag skriver.
Ja, det är svårt att förklara om man ska berätta allt, så därför gnuggar jag lite på ytan...
Men enkelt förklarat är att kolhydrater i maten omvandlas till socker i kroppen. Sockret vill komma in i celler, men för att cellerna ska kunna ta upp sockret behövs insulin. Hos diabetiker med typ 1 diabetes har bukspottkörteln ingen eller minskad produktion av insulin vilket medför att man måste tillföra detta utifrån.
Se insulinet som en nyckel, som öppnar dörrarna in till cellerna så sockret kan kliva in. =)
Sedan är det ju mer runt diabetesen än så -man kan få låga blodsockervärden och höga blodsockervärden.
Vid låga har man för mycket insulin i kroppen i jämförelse med sockernivåer och man har även tömt sina förråd på socker -som ligger gömda i bl.a. levern. Detta tillstånd kan hos en diabetiker medföra koma, om blodsockret blir tillräckligt lågt och om man inte kan få i sig något sött, vilket är det bästa sättet att komma igång igen t.ex. druvsocker eller saft.
Vid höga värden har man för lite insulin i jämförelse med blodsockernivåer i kroppen, då korrigerar man detta genom att tillföra mer insulin. I samma tidpunkt som man har höga värden, påverkas inte kroppen av det mer än att man mår dåligt (min mamma som också har diabetes typ 1, jämför det med en boxningsmatch) Men i det långa loppet, sparar kroppen på socker i b.la. njurar och ögonbottnar. Vilket i sin tur kan leda till förstörda njurar och sämre syn.
Hmm, dramatiskt, ja! Dödligt, ja!
Jag fick mig en tankeställare eller sju när min stora kille fick det.
Massor av myter som krossades och allvaret i det hela har börjat smälta. Men jag har långtifrån accepterat sjukdomen! Det kommer ta tid! Den store har heller inte accepterat, det stack till i mammahjärtat när han härom kvällen utbrast vid matbordet
-"när jag blir frisk mamma, ska jag äta kakor..."
Här ska jag krossa lite myter
1. Nej, man får inte diabetes typ 1 efter levnadstil, man kan alltså inte få det efter att ha ätit för mycket godis, eller väga för mycket. Däremot diabetes typ 2, kan man relatera till, ålder, vikt, motion etc.
2. Nej, man behöver inte sluta äta godis, det är bara j-ligt svårt att dosera insulin till!
3. Det är nästan ingen ärftlighet 5% har forskarna kommit fram till om en förälder har det. 10% om bägge har det. MEN det finns en risk!
4. Nej! Man måste inte lägga om sin kost och levnandsstandard. Däremot ska man vara noga med BS-kontroller (blodsocker) och insulinintag. Vissa saker är väldigt svårt att räkna på, så det hoppar vi helt sonika.
5. JO! Diabetiker får äta lightprodukter, dessa produkter påverkar inte blodsockret. Så länge det inte är ett ol på slutet påverkar det inte blodsockret.
T.ex. tuggummi innehåller sötningsmedlet -xylitol detta påverkar blodsockret.
Cola Zero innehåller -aspartam (tror jag) detta påverkar inte blodsockret.
Sedan får man göra ett eget beslut om man vill ge artificiella sötningsmedel eller inte.
Vi har valt att ta bort så mycket "vanligt" socker vi kunnat, ersätta med lightprodukter och använder numer bara Stevia i matlagning och bakning.
För att ge rätt mängd insulin räknar vi kolhydrater. Det finns färdigställda listor, appar etc. Men det står även på innehållsförteckningen på alla produkter. Oftast står det per 100 g, så köksvågen är vår bästa vän nu, då man sällan äter 100 g av något livsmedel!
T.ex. vid frukost:
Havregrynsgröt 100 g =10 g kolhydrater
Hemmagjord äppelmos 10 g= 5 g kolhydrater
Mjölk 2 dl =10 g kolhydrater
Total mängd kolhydrater till frukost 25 g
MEN, nu kommer det som är specifikt för varje människa och som man "ställer in" eftersom, då insulinbehovet kan variera något.
Man räknar ut hur mycket insulin det krävs för varje kolhydrat (och det är överkurs!) Sedan tar man dessa kvoter och räknar ut hur mycket insulin som krävs till varje specifik måltid.
Så gör man för att ge insulin vid måltid.
När man har pump som den store har, får man även kontinuerligt insulin varje timme som behövs för att hålla blodsockret i balans. När man använder sig av sprutor, kallas detta "långtidsverkande "och ges 1 eller 2 gånger per dag.
Så då har ni fått en snabbkurs i Diabetes typ 1.
Enkelt! NEJ!!!
Fy har svurit, gråtit och haft de värsta 2 månaderna i mitt liv, men det går att kontrollera (skapligt i varje fall) Men man vill ju alltid det bästa för ens barn... Men det finns en positiv sak att han fick det när han var så liten -han är van när han kommer till den åldern då "inget spelar roll!"
Men varför är jag då livrädd för magsjukan?
Den ev, febern kan ge ett ökat insulinbehov men eftersom man vid kräkningar får behålla så minimalt med näring så ser behöver man oftast mindre insulin.
Kroppen använder sina förråd i levern vid magsjuka. De räcker i cirka 12 timmar hos ett barn. När sockret i kroppen är slut balanserar man då på en mycket tunn tråd. Risken att man överdoserar insulin (vilket kan leda till allvarliga känningar med medvetslöshet och kramper) eller underdoserar insulin (vilket kan leda till ketoacidos -blodet blir surt) är överhängande.
Magsjuka innebär alltså dygnet-runt-vak med täta blodsocker- och ketonkontroller, tvångsmatning med sockerrika produkter för att kunna ge små doser med insulin. Risken för medvetslöshet och kramper är stor. Höga nivåer med ketoner kan bildas snabbt vilket kan leda till döden. Många måste läggas in på sjukhus för att få glukos och insulin på dropp.
Så en uppmaning till alla som känner en diabetiker, se till att ni är helt friska innan ni träffar denne! Det är inte "bara" magsjuka för en diabetiker!
Nä nu ni ska jag sjunka långt ner i soffan, få mig lite sömn och stålsätta mig för vad som kan komma!
Ta hand om varandra!
Oj vilken pedagogiska inlägg.. Ändå var ja tvungen o läsa de flera gånger för att förstå lite.. De är svårt de där! Ja kommer få läsa på mtk för att förstå!
Tur din stora kille har er som föräldrar som är duktiga på mat och levnadssättet, ja tror på er och de är en mardröm! Men ni fixar de :)
Härlig blogg, fastna direkt för den :)
Kraaaaaam