linaericson

Japp idag händer allt! Idag ska det städas, bakas och fejas här hemma. Imorgon har jag ögonfransar och vi har även gäster på kvällen, och i ett svagt ögonblick lovade jag den store att vi skulle åka till min arbetsplats och äta frukost :( What to do? Just fix!
Jag har dock hunnit med lite saker i varje fall, diska, tvätta, gjort diagram över blodsockret och börjat städa samt fixat lite med blommorna. Den store och älsklingen har varit och ätit hotellfrukost och klippt håret. Han blev så fin! Han ville ha tuppkam och färg -det fick han!
De senaste dagarna har den stores BS värden varit kaos! Skit jobbigt, de bra värdena har legat runt 10!
Till slut kom vi på att vi är tvungen att ändra basalen -det han får via pumpen alltid! Så nu kontrolleras sockret varannan timme dygnet runt, för att kolla så värdena blir bättre. Blir det inte det, får vi ändra igen... Suck! Remissionsfas över! Vilket betyder att hans egna insulinproduktion är slut. MEN... Den kan komma igång igen, när vi nu ökar insulintillförseln.
Enkelt med diabetes, NEEEEEEJJJJJJ!!!!!!

Jätte jobbiga BS-värden. Igår va en sån dag, då man bara ville ge upp!

Då ska man börja forska, är det insulinet, slangen, tillväxthormoner, inställningar, eller bara förkylningen? GAHGHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Idag vill jag bara ge upp -lite! Är SÅ trött idag!

 

Förutom detta har vi hunnit med ett tandläkarbesök, där de skrek rakt ut när de hörde att minstingen fick välling till sovdags... Man måste BORSTA tänderna efter!!! Öhhh, den konflikten tänker inte ja ta!

 

Har bakat en del på LCHF recept för att slippa kolhydrater. Funkar jätte bra! I lördags blev det muffins, dock förstörde vi receptet med frosting, men de blev j-ligt goda! Igår till fettisdagen, bakade jag semlor med klassiska tillbehör -gott men mäktigt!

 

 

 

Jobbat, jobbat, jobbat!

 

Men vet ni! Jag har 2 fantastiska små killar, en fantastisk sambo, ett fint hem och 2 gosiga katter, va gör väl då lite diabetes? ;)

 

 

 

Ta hand om varandra!

Idag var INTE en bra dag! Fick sovmorgon, superhärligt! Tills jag vaknar av minstingen och den store kommer in med intensiva ögon och rent hysteriska utbrott, vilket betyder högt socker! Kommer upp och inser snabbt varför. Istället för att väcka mig, har han tryckt en hel påse med maränger! Typ RENT socker! Dagen har fortsatt i samma anda, för han blir klart påverkad när han har så höga värden!

Usch och bläääääääääää! J-la skit sjukdom! Han är 4 år och ska inte behöva ta sådant ansvar som han gör. Han VET vad som innehåller kolhydrater och inte. Men stackarn är ju sugen och sket i det idag. Han är för liten för att acceptera sin sjukdom! Vi har en överrenskommelse här hemma att han får äta på lördagar och hela veckan går ut på att planera allt han vill äta när lördagen väl kommer. På lördag har jag lovat Cup-cakes. Usch vad jag hatar hatar, hatar diabetes!!!!!!!!!!!!!!!! Jag vill inte att han ska behöva känna så att vissa saker är förbjudna, men rent krast är det så -tips? Någon???

 

Hemma och vabbar med friska barn är inte heller någon hit, de är för sjuka för dagis, men friska nog att göra mamma tooookig!!!! Minstingen har dubbelsidig öroninflammation och den store har en hosta som slår det mesta och påverkat socker fortfarande... Tålamod Lina, tålamod.......!

 

              Den store i hans nya favorit kläder!

 

          Minstingen protesterar, (han har inte fått humöret av mig!)

 

Ta hand om varandra!

Idag har jag jobbat kort dag, vilket betyder att att jag varit hemma med barnen mest hela dagen! Minstingen är kinkig och den store har konstiga värden som jag inte fått bukt med på hela dagen. När han har höga värden, blir livet väldigt mycket svårare. Han är trotsig, inget konstigt! Men ta det gånger 40! Så har ni känslan att brottas med dessa dagar. Det är klart att man försöker ha extra tålamod, det är inte hans fel! Men ibland orkar man bara inte. Så idag låste jag in mig på toaletten i 5 min, för att andas och orka ta nästa situation! Höjer doserna och hoppas han inte går ner över natten! Blir en vaknatt...

Idag har ja haft det fullt upp! Gjorde iordning här hemma för min förste kund, blev ganska bra! Har bestämt mig för att köra varje söndag nu!

 

Den stores socker har varit lite bökigt idag och vi var tvugna att ställa om den -igen!

Minstingen har skrikit konstant hela dagen! Vet inte varför. Älsklingen har försöt att trösta mig -"alla barn skriker ibland"

 

Förutom att "bygga" om här hemma, har vi varit och bowlat, ätit på "Majkens" på Lindvallen vilket jag INTE kan rekommendera! Helt enkelt -en bara vara familj dag!

 

      Den store fixade lördagsmys själv...

 

 

         Efter och före

 

 

 

Ta hand om varandra!

Här sitter ja med datorn, smygäter upp den Stores lördagsgodis och lyssnar på tonerna från "Magnus och flugan" Minstingen ligger, den store får vara uppe ock kolla på mellot ikväll -om han orkar!

Denna vecka har bestått av, dagis, vabb, sjukdom och jobb.

Först var minstingen hemma, trodde att det var öroninflammation men  det var falskt alarm. Han fick däremot  ögoninflammation. Den Store har åkt på en hård förkylning med feber och öronont. Vi har alltså exprimenterat med insulin denna veckan -men nu har vi en dos som fungerar, tror ja!

 

Trött som ett as är jag. Kört frukost och lunch i 6 dagar, ledig 1 och jobbar sedan på 5 dagar till. Ska tillägga att det är självvalt så jag har ingen anledning att bittra! Imorgon ska min "salong" öppnas imorgon för min första kund hemma! Så helt ledig är jag inte! Ska bli kul att dra igång igen med fransarna!

 

Listor och mise an place består vårt liv av just nu för både jag och älsklingen är väldigt trötta och kan inte hålla NÅGOT i huvudet. Vi delar 4 kalendrar i telefonerna. I denne förs det in när vi byter slang, nål och insulin. Eftersom vi sällan träffas och kan prata och berätta måste vi ha det så (och för att komma ihåg) Vi för in jobbschema, dagisschema och om det händer något speciellt.

 

På kvällen förbereder jag frukost till killarna, försöker att ha deras kläder klara. Alla vet ju hur en morgon med två barn kan vara när man själv är trött! Detta försöker vi undvika genom detta. På morgonen sätter jag på kaffe, viker tvätt, fixar katterna och gör mig iordning innan ja åker. Älsklingen lämnar och hämtar barn, han lagar middag till oss. När jag åker hem från jobbet, brukar jag ringa för att kolla hur dagen varit, hur BS värden sett ut och annat viktigt. Vi möts sedan i dörren och ses en snabbis på natten, då han väcker mig, så jag kan gå och lägga mig i sängen. När ja kommer hem, ska det värmas middag, pratas, lekas och mysas. Sedan nattning av barn, tvätt och städ. Har alla det så här??? Jobba dagtid är SJUKT jobbigt!!! Är en ny erfarenhet!

 

Diskning

Plocka ur diskmaskinen

Mysa

Natta

Glo på TV

 

Eller så skiter ja i allt och tar det imorgon, eftersom jag är LEDIG! 

Syskonkärlek...

 

Idag har jag varit och jobbat ett par timmar. Att ta sig dit var inte lätt idag, då det piskade ned tung snö och det inte var plogat. Så jag fick krypköra till jobbet, vilket resulterade i att jag blev försenad! Ja ja!
Fixade och ringde lite, åkte hem till mina bustroll och lyckades ta mig till en naprapat, som knäckte min nacke! Så mycket bättre blev det! Men jag ska tillbaka igen på torsdag... Till middag hade älsklingen fixat Moule! Det var så GOTT! Den Stores favorit skaldjur, den minste ville dock, bara käka bröd. Vid städningen som vi har som rutin varje kväll, ballade den store ur! Till slut bad jag älsklingen kolla sockret. Mmm mycket riktigt! Låg! Lite otäckt när man tittar på honom, han tittar på mig, men man märker att han inte är medveten. Tur att det finns dextrosol! Då går det fort att få upp BS´et! Dock kommer det dåliga samvetet som en käftsmäll så fort man inser vart det dåliga beteendet kommer ifrån. Men dåligt samvete har alla föräldrar, eller? Sedan bestod kvällen av cola, m&m, budget och räkningar.

Ta hand om varandra!

Så himla mycket diabetes i mitt liv, så jag bytten namn...

Igår kom älsklingen hem, vilket betydde lite mys och att jag inte kunde somna förrän klockan 23.

Detta resulterade då i en smärre katastrof i morse -jag var helt knäckt när klockan ringde vid 05.00. Men det var bara att masa sig upp! Har inte haft öppningen på jätte länge eftersom, jag först var sjukskriven, älsklingen borta och man får lämna barnen tidigast klockan 06.30, vilket inte funkar om jag har öppning! Jag har alltså inte klivit upp så tidigt på LÄNGE!

Ja ja, sminket på, kläderna vikta och frukosten preppad till älsklingen så han ska få en lugn start med ungarna.

Går ut till bilen och DEN STARTAR INTE! Detta är tredje gången den inte startar och jag vet hur min älskling kommer låta när ja kommer in och ber honom starta upp den.

Ja mycket riktigt -"j-la bil"..

Jag kom iväg efter 20 min, börjar få rutin på detta nu... Försenad! Varje minut är dyrbar på morgonen.

Kommer till jobbet och allt är bara kaos, ni vet som typ när man försover sig och hela dagen blir fel! En sådan dag hade jag.

Inte nog med det, så börjar den andra sidan av nacken att knasa, blir stel och jävlig! Jävla skit nacke! Inte nog med det, började jag känna av foglossningen igen, va f-n det nu ska va bra för! Ja, ja. Tur att jag har snälla arbetskamrater, för denna dag vill jag helst bara glömma!  Väl på väg hem, går jag ut till bilen och den jävla bilen startar inte!

Där och då, funderade jag på om jag skulle tända på, och ta självrisken men kom på att det inte var en bra idé eftersom jag har öppning hela veckan! Blir så j-la jobbigt och inte har någon bil då! Fick igång den med startkablar. Men att ta sig in i en elbil utan ström, är inte enkel! Krypa från förarsätet, ta bort en massa grejor i backluckan, för att komma åt spärren, för att sedan förhoppningsvis kunna öppna backluckan! Ser ni någon som kravlar genom en Prius, så vet ni nu varför!

 

Kommer hem till en spänning så stor att man skära den med kniv. Ungarna har varit vakna, sedan jag åkt och varit skrikiga på pappa. Han var alltså helt slut! Hans arbetsdag hade inte ens börjat... Själv ville jag bara gå och duscha eftersom jag har ryggvärken från helvetet, och kommer med ens på varför jag är så himla konstig i huvudet och inte alls med -ägglossning! Det måste verkligen ha varit Eva som sett till att vi straffas på detta sätt. För detta är inte roligt! Varje månad står jag där och fattar INTE vad som händer, så slår det mig efter ett tag -ja, ja just ja!

Men hur kan man månad efter månad glömma bort denna känsla?

Är det som, med förlossning? För att man ska orka genomlida en till, glömmer man...

Nä idag blir det väldigt tidigt, är så trött att ja skulle kunna somna sittandes, men ja måste först ta lite piller, smörja lite och värma riskudden, så att det förhoppningsvis blir bättre i nacken!

 

 

Inser lite snabbt att jag skulle kunna uppfattas som troende på min text. F-n, j-lar, Eva.. Vill bara försäkra att så är inte fallet! Trots ägglossning ;)

Ta hand om varandra!

Var nere och hejade på killarna i Erfurt, jätte kul. Alldeles för mycket vin, himla trevligt sällskap och halvdåliga korvar ;)

Jag har levt med en kille som varit med i laget i 9 år. Det tar tid -från oss, från mig, från barnen. Vi är såklart stolta över honom. Men det är väldigt jobbigt samtidigt. Vi gjorde ett snabbt överslag och förra året sov han borta 100 nätter. Ska även tilläggas att han gjorde dessutom 100 % i Marstrand under samma period och pendlade 10 mil enkel resa varje dag, och så ja han hade ju uppdrag också... Då kan ni kanske förstå mer hur JAG haft det under denna period, så något annat än guld hade inte kännts oki! ;)

Meen guuud va de överklassade där nere -guld på allt!!!! Finns inget kocklandslag som tidigare gjort det (typ)

Jag är så otroligt stolt över insatsen! All tid borta från oss, kändes helt plötsligt värt det! Herregud! Fortfarande mållös när det kommer till det här ämnet -känns så futtigt med ett "Grattis älskling!"

 

 

Ta hand om varandra!

Dagen grydde, jag ville sova mer, men klockan ville annat -06.00 ringde den. Skyndade mig att duscha, sminka mig, vika tvätt och göra frukost. Mina killar ska till dagis och väcks klockan 07.00. Den store hann före klockan, skönt! Han är så morgontrött om han inte vaknar av sig själv.

Hann även med hans morgonbestyr med blodsockertagning och insulinintag innan jag behövde väcka minstingen.

Detta är också väldigt skönt då minstingen inte har tålamod att vänta på frukost och blir otroligt grinig om vi ska sticka och fixa med storebror innan han får sin gröt! Låter som en fantastisk morgon, eller hur!?

FEEL!!! För nu kom trotsen!

Och så fortsatte det...

Jag erbjöd mig sedan att han kunde få mitt kokta ägg och jag kunde ta hans stekta, nä då skulle han han stekt ägg.

Ha ha, så här i efterhand kan man ju garva åt det. Men när man sitter där, är det svårt...

 

Vi lyckades ta oss iväg, påklädda, nästan glada allihopa. Snabbt in på dagis och snabbt upp till jobbet. Där var det lugnt och stilla. Fick mig många glada skratt idag! Trivs som fisken i vattnet och har svårt att slita mig. Men barnen skulle hämtas, så det var bara att pallra sig iväg!

 

Väl på dagis vill inte den store åka hem, så påklädningen tog extra lång tid idag.

DÅ inträffar min största skräck för tillfället -en unge lägger en kaskadkräka. MAGSJUKA!

Hade det bara varit magsjukan hade det varit oki, men för den store kan det resultera i värre saker än så.

Ja, jag kanske är överbeskyddande men fy vad jag inte vill ha hem den sjukan nu! Så nu får jag lugnt stanna hemma imorgon, med förhoppningsvis friska barn!

Va hemma förra veckan med nackspärr, så mina stackars arbetskamrater får återigen täcka upp mina pass.

F-N!!! Jag som varit så stolt över att jag och älsklingen har fått till ett schema, där ingen av oss ska behöva vabba, utan vi kan gå om varandra. Men, men. Han är på ett gästspel denna veckan, så det är därför jag stannar hemma.

Ja nu sitter jag här i min bitterhet och samtidigt har jag hjärtat i halsgropen för att vi fått hem sjukan. Laddat frysen med glass och kylen med cola så att han kan få i sig lite socker om det nu inträffar! Kanske ska nalla lite själv ;)

 

---

 

Ska försöka förklara lite om diabetes typ 1, så ni förstår lite bättre när jag skriver.

Ja, det är svårt att förklara om man ska berätta allt, så därför gnuggar jag lite på ytan...

Men enkelt förklarat är att kolhydrater i maten omvandlas till socker i kroppen. Sockret vill komma in i celler, men för att cellerna ska kunna ta upp sockret behövs insulin. Hos diabetiker med typ 1 diabetes har bukspottkörteln ingen eller minskad produktion av insulin vilket medför att man måste tillföra detta utifrån.

 

Sedan är det ju mer runt diabetesen än så -man kan få låga blodsockervärden och höga blodsockervärden.

 

Vid låga har man för mycket insulin i kroppen i jämförelse med sockernivåer och man har även tömt sina förråd på socker -som ligger gömda i bl.a. levern. Detta tillstånd kan hos en diabetiker medföra koma, om blodsockret blir tillräckligt lågt och om man inte kan få i sig något sött, vilket är det bästa sättet att komma igång igen t.ex. druvsocker eller saft.

 

Vid höga värden har man för lite insulin i jämförelse med blodsockernivåer i kroppen, då korrigerar man detta genom att tillföra mer insulin. I samma tidpunkt som man har höga värden, påverkas inte kroppen av det mer än att man mår dåligt (min mamma som också har diabetes typ 1, jämför det med en boxningsmatch) Men i det långa loppet, sparar kroppen på socker i b.la. njurar och ögonbottnar. Vilket i sin tur kan leda till förstörda njurar och sämre syn.

 

Hmm, dramatiskt, ja! Dödligt, ja!

Jag fick mig en tankeställare eller sju när min stora kille fick det.

Massor av myter som krossades och allvaret i det hela har börjat smälta. Men jag har långtifrån accepterat sjukdomen! Det kommer ta tid! Den store har heller inte accepterat, det stack till i mammahjärtat när han härom kvällen utbrast vid matbordet

 

 

Sedan får man göra ett eget beslut om man vill ge artificiella sötningsmedel eller inte.

Vi har valt att ta bort så mycket "vanligt" socker vi kunnat, ersätta med lightprodukter och använder numer bara Stevia i matlagning och bakning.

 

För att ge rätt mängd insulin räknar vi kolhydrater. Det finns färdigställda listor, appar etc. Men det står även på innehållsförteckningen på alla produkter. Oftast står det per 100 g, så köksvågen är vår bästa vän nu, då man sällan äter 100 g av något livsmedel!

 

 

MEN, nu kommer det som är specifikt för varje människa och som man "ställer in" eftersom, då insulinbehovet kan variera något.

Man räknar ut hur mycket insulin det krävs för varje kolhydrat (och det är överkurs!) Sedan tar man dessa kvoter och räknar ut hur mycket insulin som krävs till varje specifik måltid.

Så gör man för att ge insulin vid måltid.

 

När man har pump som den store har, får man även kontinuerligt insulin varje timme som behövs för att hålla blodsockret i balans. När man använder sig av sprutor, kallas detta "långtidsverkande "och ges 1 eller 2 gånger per dag.

 

Så då har ni fått en snabbkurs i Diabetes typ 1.

Enkelt! NEJ!!!

Fy har svurit, gråtit och haft de värsta 2 månaderna i mitt liv, men det går att kontrollera (skapligt i varje fall) Men man vill ju alltid det bästa för ens barn... Men det finns en positiv sak att han fick det när han var så liten -han är van när han kommer till den åldern då "inget spelar roll!"

 

---

 

Den ev, febern kan ge ett ökat insulinbehov men eftersom man vid kräkningar får behålla så minimalt med näring så ser behöver man oftast mindre insulin.

 Kroppen använder sina förråd i levern vid magsjuka. De räcker i cirka 12 timmar hos ett barn. När sockret i kroppen är slut balanserar man då på en mycket tunn tråd. Risken att man överdoserar insulin (vilket kan leda till allvarliga känningar med medvetslöshet och kramper) eller underdoserar insulin (vilket kan leda till ketoacidos -blodet blir surt) är överhängande.

 Magsjuka innebär alltså dygnet-runt-vak med täta blodsocker- och ketonkontroller, tvångsmatning med sockerrika produkter för att kunna ge små doser med insulin. Risken för medvetslöshet och kramper är stor. Höga nivåer med ketoner kan bildas snabbt vilket kan leda till döden. Många måste läggas in på sjukhus för att få glukos och insulin på dropp.

Så en uppmaning till alla som känner en diabetiker, se till att ni är helt friska innan ni träffar denne! Det är inte "bara" magsjuka för en diabetiker!

Nä nu ni ska jag sjunka långt ner i soffan, få mig lite sömn och stålsätta mig för vad som kan komma!

    

Ta hand om varandra!

 

Ja vi gjorde det igen, sjukt jobbigt men det blev gjort till sist.

Det är ju inte bara att flytta sådär, man ska packa, packa upp. Fixa adressändring, planera och strukturera. Har man 2 barn, som man vill ge lite stabilitet samtidigt, krävs det mycket struktur.

Jätte jobbigt att säga hej då till Munkedal, inte själva byn, den hade mer att önska. Men där hade jag tillåtet mig själv att skapa relationer med andra människor. Då jag trodde vi skulle bli kvar ett bra tag! När vi precis flyttat gick luften ur mig och gamla antisociala tendenser kom upp till ytan. Men efter ett par veckor med att "bara ta hand om" kändes det bättre!

Men att bo i Sälen är samtidigt fantastiskt! Vi blev emottagna av kärlekens arbetskamrater med buller och bång. Fantastiskt skönt! Fantastiska människor! Inte blir det sämre när grannar, människorna på ICA, Turistbyrån och alla andra ställen är lika sköna och hjälpsamma! SÅ skönt!!!

Någonting som var väldigt jobbigt när vi flyttat var att den store började komma in i en fas, som gjorde livet väldigt surt för oss! Det vi inte visste då, var att han hade diabetes.

Jag ville bara få in honom på dagis, börja jobba själv och komma hemifrån!

Men nu är vi här på plats, färdiginstallerade, kartongerna borta och kylen påfylld. På dessa korta månader har jag lärt känna många fantastiska människor, skaffat mig ett skidställ, börjat njuta av när det "bara är -15" Börjat arbeta på en väldigt rolig arbetsplats som jag stormtrivs på, lärt mig om diabetes (som vårt liv kretsar väldigt mycket kring) och börjat bygga på en ny grund att stå på. Denna gång känns den stabil och robust.

Helt enkelt -jag stormtrivs!

 

Diabetes typ 1.

 

Jag hittade den store inne på toaletten med ansiktet under vattenkranen och vattnet forsande in i munnen.

-"nått är fel!"

Till detta ska tilläggas att han under en tid varit helt oregerlig, betett sig konstigt och matvägrat. Vilket resulterade i dåligt humör på oss alla, avsmalnande och hålögd liten kille.

Jag ringde vårdcentralen, fick en tid dagen efter på morgonen.

Den kvällen var inte rolig, googlade allt jag kunde på diabetes.

Tankarna gick "-va fan! Han har ju inte ens ätit godis!!!"

Försökte att inte ta ut något i förskott...

Väl på vårdcentralen skulle de ta ett blodprov -ett stick i fingret. Ungen skrek, jag lirkade, det vi inte visste var att om 4 h, skulle detta bli vår verklighet 10-12 stick i fingret. Dagligen...

Den minste var med, så någon möjlighet att ta det lugnt var det ingen frågan om.

Sköterskan gick ut och kom tillbaka med provsvar från urinen vi tagit med oss.

-"det var socker i urinen" tittar hon medlidsamt på mig

-"va f-n betyder det då, tänker jag" och ställer frågan

-"vad betyder det?"

-"vi får vänta och se på blodvärdet, men han har antagligen diabetes"

Då visste jag inte vart jag skulle ta vägen, jorden snurrade, den minste gnällde, tankarna snurrade, den store sprang runt helt ovetandes om vad som väntade honom.

-"PIIP" blodsockermätaren pep. Jag stirrade på sköterskan!

-"va står det!" halvt hysterisk

-"30, han har diabetes" konstaterar sköterskan torrt!

Sedan blev allt som ett sus, ambulans, mat till ungarna, ringa kärleken som var i STHLM. Halvt hysterisk sätter jag mig i bilen och ska köra efter ambulansen. Både jag och den minste fick inte plats så jag fick köra själv. Den bilfärden, är nog den längsta jag kört!

Väl framme,gick allt snabbt. Inlagda på barnavdelningen på obestämd tid. Ca 2 veckor fick vi veta.  Så började det, sen snurrade alla dagar bort, blodprov konstant, kontroller av mat, urin och allt annat möjligt. Insulindropp, en stackars kille som inte ville stickas men var tvungen att lära sig! Dagen efter debuten, firades födelsedagen i tysthet på avdelningen. Vi lindade in ballonger runt droppet, sjöng och åt fruktsallad.

 

Sedan kom dagen då droppet skulle kopplas bort, vi skulle alltså från och med nu, sticka vår kille med sprutor i magen varje gång han skulle äta eller korrigera blodsockret. Jag tog den första sprutan, ungen skrek, och jag grät!

Så j-la jobbigt!!!! Jag sitter även nu och gråter, när jag tänker på detta. Nu skulle vi även lära oss allt om diabetesen. Jag kan beskriva detta någon annan gång hur allt detta går till. För en dag i vårt nya liv tar tid att

beskriva!

 

 

Ta hand om varandra!

Har hänt otroligt mycket sen sist

Kort lista på de stora sakerna sen sist:

Sep -packning och förberedelse för flytt och OS i Eurfurt

Okt -flytt och OS-guld

Nov -den store fick diabetes och fyllde 4 år, han började även dagis

Dec -forts. på vårt nya liv med den föraktade, energisugande sjukdomen! Julfirande med familj, start på mitt nya jobb. Den minste fyllde 1 år mitt i allt

Jan- Den minste började dagis, gäster som kommit och gått, diabetesen har ställt till det MÅNGA dagar.

 

Jag kommer försöka beta av och berätta lite mer ingående om varje ämne, men det är så mycket jag vill skriva om allt, så det kommer ta tid!